Tollarens hälsa
Tollaren drabbas precis som alla hundraser av en del rasbundna sjukdomar.
De sjukdomar som ibland drabbar tollare är oftast av autoimmun karaktär såsom aseptisk meningit, reumatisk artrit (tollarsjuka) och SLE. Addison och Epilepsi är mindre förekommande men det har förekommit fall. Även enstaka fall av njurfel har rapporterats.
Allmänt sett anses tollaren dock vara en frisk ras som mycket sällan drabbas av andra sjukdomar som förekommer hos många andra raser. Hos SLU (Sveriges Lantbruksuniversitet) pågår nu ett forskningsprojekt på tollarsjukan där man hoppas kunna hitta de gener som predisponerar för sjukdomen. Om det lyckas så kan man få fram effektivare diagnosmetoder och DNA-tester kan utvecklas för att hitta anlagsbärare.
prcd-PRA är en ögonsjukdom som förekommer i rasen. Numera finns ett DNA-test att tillgå så ingen hund ska i framtiden behöva drabbas av det. Enstaka fall av CEA och katarakt förekommer/har förekommit. Övriga ögonsjukdomar är mycket sällsynta hos tollarna.
Höftledsdysplasi (HD) förekommer hos cirka 10,5 % (baserat på hundar röntgade mellan 1990-2007 ).
Armbågsfel (ED) förekommer hos cirka 2,5% under samma period.
Tollarna ingår numera bland de raser som fått HD-index. Medelindexet för rasen är alltid 100. Allt över är bättre och allt under är sämre än rasens medel. Du hittar info om tollarnas index på SKK Avelsdata http://hundar.skk.se/avelsdata/Initial.aspx
Tollarsjuka
Tollarsjuka är benämningen på två olika immunologiska sjukdomar med olika symtombild och som drabbar hundar av olika åldrar. Sjukdomarna förekommer även hos andra hundraser, men är vanligare hos tollare än hos andra. Det är ovanligt att en hund under sin livstid drabbas av båda sjukdomarna även om det förekommer. Nedan följer en beskrivning av de två sjukdomarna.
Hjärnhinneinflammation/meningit (Steroid responsive meningitis arteritis, SRMA)
SRMA är en typ av hjärnhinneinflammation som drabbar unga hundar, vanligtvis är de 6 till 18 månader vid insjuknande. Symtomen, som ofta uppkommer mycket akut, är feber, nacksmärta och nedsatt allmäntillstånd. Hunden upplevs ofta som mycket stel och vill inte röra på sig. Diagnos ställs med hjälp av ett ryggmärgsvätskeprov som visar tecken på inflammation, dvs en ökad reaktion från immunförsvaret med ökad mängd celler i provet. Däremot saknas tecken på infektion såsom tex bakterier. Även blodprov brukar visa tecken på inflammation. I vissa fall kan en trolig diagnos ställas endast utifrån typiska symtom och ålder på hunden. Orsaken till sjukdomen är inte helt klarlagd men ett överaktivt immunförsvar bidrar sannolikt.
Sjukdomen behandlas i första hand med kortison. Ofta behöver men behandla med höga doser i början, vilket kan medföra en del biverkningar. Behandlingen måste oftast pågå under flera månader, men i successivt nedtrappande doser. De allra flesta hundar svarar bra på behandling och prognosen på sikt är god, däremot är det vanligt med återfall av sjukdomssymtom upp till cirka tre års ålder.
Källa: Tollarklubbens hemsida
Reumatisk ledvärk (även kallad SLE-liknande sjukdom eller Immune mediated rheumatic disease, IMRD)
Reumatisk ledvärk eller IMRD drabbar lite äldre hundar jämfört med SRMA. De flesta hundar är 2 till 6 år vid insjuknande. Symtomen kan komma smygande eller komma mer akut. Det vanligaste symtomet är stelhet efter vila. Hälta från olika ben/leder, svårighet att resa sig, gå i trappor och hoppa i/ur bilen är också typiska symtom. En del hundar är allmänpåverkade och kan ha feber. Ibland förekommer symtom från huden och andra organ, även om det är mindre vanligt. Graden av symtom varierar från hund till hund, en del har en lindrig form av sjukdom och andra har mer kraftiga symtom.
IMRD är en autoimmun sjukdom, vilket betyder att kroppens immunförsvar felaktigt angriper den egna vävnaden. Diagnos ställs utifrån typiska kliniska symtom, uteslutande av andra sjukdomar som kan ge liknande symtom och med hjälp av ett antinukleärt antikropps (ANA) test. Behandlingen varierar beroende på hur kraftiga symtomen är, men de flesta drabbade hundar behöver, i perioder eller kontinuerligt, behandlas med kortison. Sjukdomen är kronisk och vissa hundar blir aldrig helt symtomfria även om många svarar bra på behandling. Ofta kan dock hunden må bra och ha en aktiv livsstil trots sin sjukdom.
IMRD liknar på flera sätt den autoimmuna sjukdomen systemisk lupus erythematosus. (SLE). Det vanligaste symtomet vid SLE är ledsmärta men typiskt för SLE är att även andra organsystem är påverkade av den autoimmuna reaktionen.
Källa: Tollarklubbens hemsida
Antinukleärt antikroppstest (ANA test)
Antinukleära antikroppar (ANA) är antikroppar riktade mot egna cellers cellkärna. ANA förekommer vid autoimmuna sjukdomar såsom IMRD och SLE. Att testa för ANA är en viktig del i utredning av misstänkt IMRD och SLE. Nästan alla hundar med SLE är ANA positiva men endast cirka 70 % av tollare med IMRD är positiva. Ett negativt test utesluter därför inte IMRD. Det är mycket ovanligt att en frisk hund, eller en hund med SRMA, testar positivt. Däremot förekommer det i sällsynta fall att testet blir positivt i samband med exempelvis en annan inflammation i kroppen, därför rekommenderas, vid positivt resultat, ett omprov efter 2-3 månader. Testet kan alltså inte användas för att förutsäga sjukdom. En ANA negativ frisk individ kan senare utveckla sjukdom och då bli ANA positiv.
Testet utförs på blodserum, på bland annat Klinisk kemiska laboratoriet i Uppsala. Det går bra att skicka serumet via post. Testresultatet påverkas inte av kortisonbehandling i lägre doser och det går därför bra att ta provet även om hunden behandlas. Om man har en tollare med misstänkt IMRD och vill ingå i det sk Tollarprojektet, så bekostar projektet analysen av ANA om blodprover skickas till Klinisk kemiska laboratoriet och om den särskilda remissen används (se nedan).
Aktuell forskning
Tollarprojektet initierades av Helene Hamlin, SLU i samverkan med svenska Tollarklubben, cirka år 2002. Under åren har intensiv forskning utförts vilket har resulterat i flera vetenskapliga publikationer. Många personer har under åren varit involverade i forskningen, Maria Wilbe disputerade 2013 på den genetiska bakgrunden till tollarsjuka och Hanna Bremer är sedan 2013 doktorand i projektet.
Källa: Tollarklubbens hemsida
Degenerativ encephalopathy
En ny sjukdom har diagnostiserats för tollare. Det är en neurologisk sjukdom som har fått namnet: Degenerative encephalopathy (på svenska Degenerativ encefalopati) eller Degenerative encephalopathy with sleep disorder and caudate necrosis för att vara helt korrekt.
Detta är en sjukdom som gradvis blir värre och till slut får hunden avlivas på grund av de tilltagande symptomen. Den är med största sannolikhet ärftlig med en enkel recessiv arvsgång, dvs samma nedärvningsmönster som t ex PRA. Det innebär att det är ett enda genpar som styr sjukdomen och att en sjuk hund måste få genen av båda sina föräldrar. Om två bärare av sjukdomen paras så blir statistiskt sett 25% av valparna sjuka, 50% blir anlagsbärare och 25% blir normala. Det finns numera ett DNA-test för sjukdomen så med rätt avel ska ingen hund behöva drabbas i framtiden.
Sjukdomen är dramatisk. Den orsakar nedbrytning av vissa områden i hjärnan som leder till motoriska problem som rörelsestörning, inlärningssvårigheter, svårt att koncentrera sig och koordinera sina rörelser. När hunden sover får vissa hundar mycket kraftiga ryckningar i hela kroppen, andra kan ha ett väldigt upprätt simsätt (bör dock inte förväxlas med den simningsovane tollarens simförsök). Hundarna kan också få beteendeförändringar i form av aggression, både mot hundar och människor.
Forskningen har letts av University of Missouri i USA och de har upprättat en hemsida för att informera tollarägare och uppfödare om sjukdomen. Du hittar den här: http://www.caninegeneticdiseases.net/toller
Har du en hund som stämmer in på symptomen är du välkommen att ta kontakt med forskarna på den adress som finns på adress http://www.caninegeneticdiseases.net/toller/
Känner du någon som har en hund som kan stämma in, gör ägarna uppmärksamma på hemsidan och be dem ta kontakt!
Källa: Tollarklubbens hemsida