Artikel - Hur hanterar hundar jaktlig stress

Författare: Roger Markström

Att våra jakthundar stressas av jakt och eftersök det vet varje jägare, men på vilket sätt de hanterar förväntningar och stress är mindre känt. När vi lär oss att förstå det kommer många att förändra träningen och sitt eget beteende mot hunden. Den stress som vi ser hos hunden tycks vara ett fenomen som uppstått bland ryggradsdjuren. Vi hittar också en fysiologi som liknar vår egen, körtlar och hormoner är snarlika och skillnaden mellan hundens och vår hjärna är bara en fråga om kvantitet och proportion - den grundläggande uppbyggnaden är densamma.

Ett rimligt antagande är att stress är baksidan av det vi kallar insikt. Hundens komplicerade nervsystem har möjliggjort medvetenhet (kognitivt) tänkande. Något som bl.a. visar sig i hundars förmåga att skapa medvetet (kognitiva) kartor över sina hemområden. Följden blir att hundar kan inse målen för sina aktiviteter och de har också begåvats med en förmåga att inse när målet är uppnått. Det ger en flexibilitet och en variationsrikedom i beteendet, samtidigt är det en förbannelse när hunden förstår att målet inte är möjligt/förhindras att uppnås.

Följden kan bli oönskade felbeteenden som gnäll, pip och mycketmer. Låt därför inte hunden bli en "åskådare", jobba alltid aktivt på träningen och tänk jag och min hund. Hunden ska vara mer fokuserad på dig och vad ni ska göra, vad andra hundar gör ska inte ha någon större betydelse för din hund.
Under senare decennier har forskning riktats mot att förstå vad som händer i hjärnan och hur upplevelser påverkar förväntan och stressreaktion. Kunskap som gjort det möjligt för oss att förstå hur hundar hanterar mental belastning och förstå om hunden är en s.k. aktiv eller passiv hanterare av förväntan/stress.Tidigare talade man om den lugna och den livliga hunden utan att förstå eller ha kunskap om genernas betydelse för beteenden. Man konstruerade helt enkelt svar på beteenden utifrån iakttagelser som verkade logiska och utifrån det talade man bl.a. om stadga, ovillkorlig lydnad, samarbetsvilja, nervkonstitution m.m.. Tyvärr grundar sig fortfarande mycket av bedömningar och dressyrmetodik på den typen av erfarenhet som inte är förankrad i modern kunskap.Att individer är olika är ju faktiskt inget märkvärdigt men när det gäller aktiva och passiva hanterare är det tre saker som är speciella. Den aktiva eller passiva reaktionen styrs av genetiska faktorer, man föds till det ena eller det andra. En aktiv hanterare använder alltid sitt aktiva reaktionsmönster, och en passiv hanterare av sitt passiva reaktionsmönster.

Den aktiva hanteraren:

Hunden påverkas av en upplevelse t.ex. jakt som då utlöser en reaktion. Det hunden upplever tas emot i hjärnan och skickas vidare till hypotalamus via det sympatiska nervsystemet till binjuremärgen. Det gör i sin tur att aktivitetshormonet adrenalin, noradrenalin utsöndras. Hunden intar nu en hög beredskap "på tå" och får en ökad puls, ökat blodtryck och ökad andhämtning.

Det är den här hunden som oftast befinner sig någon meter framför föraren, kör hårt med harar, fasaner, kaniner m.m. Går viltet ner i en håla försöker hunden att gräva fram det. Det är också den här hunden som kan ligga på för hårt som ställande hund, något som är direkt olämpligt vid vildsvinsjakt.
Det är den här typen av hund som jag föredrar när söket efter änder i tunga vassar och iskallt vatten sätter hunden på svåra prov.

Den passiva hanteraren:

Påverkas av en upplevelse t.ex. jakt som då utlöser en reaktion. Det hunden upplever tas emot i hjärnan och skickas till hypotalamus, vidare via hypofysen till binjurebarken. Det gör att aktivitetshormonet kortisol utsöndras.
Hunden intar en passiv "lugn" beredskap utan förändring av puls eller blodtryck och med en minskad andhämtning. Han sitter stilla på prov och andjakter och väntar på apportkommando. Han snor fortfarande vid tre års ålder kring husses fötter på drevjakt och är känd som hunden som inte driver.
Det är den typen av hund som jag föredrar som eftersökshund. Han hittar sällan på något på egen hand, arbetet utförs lugnt och stilla och han lyder när man tittar på honom. Ändå är hans jaktlust tillräckligt stor för att på kommando skickas på avslut. Vill du ha en hund för jaktprov eller trampjakt kan det här vara den rätta typen för dig.

Det kan också vara bra att förstå att när hunden påverkas av ett aktivitetshormon så är det mycket energikrävande för hunden. För att spara och lagra energi aktiveras därför vid behov det parasympatiska nervsystemet. Något som man bl.a. kan se på förändringar i salivavsöndringen.

Ofta ser jag hundar som inte kan/orkar koncentrera sig och lägger av. Det är lätt att då döma ut hunden som omotiverad då det egentligen kan bero på dålig fysisk eller mental ork. Att träna spårarbete eller apportering utan att parallellt träna kondition ger ingen
uthållig hund.

För att hunden ska orka koncentrera sig för avancerat arbete krävs kondition.

Den fysiska konditionen är grunden till den mentala uthålligheten som är nödvändig för att hunden ska kunna koncentrera sig under ett längre arbete.
En motiverad och vältränad vuxen jaktretriever orkar utan egentlig ansträngning följa kilometerlånga spår eller hämta in många apporter.
Vill du få en motiverad, koncentrerad och uthållig hund lägg då mycket tid på konditionsträning.

Konditionsträna aldrig en hund under 16 månaders ålder!

Läs och lär också mer om hur en hund hanterar belastningar/stress. Lär dig också att se hur din hund kommunicerar med dig. Den som kanske kommer att bli mest förvånad är hunden som förundrat tittar på dig och ser ut att tänka äntligen börjar husse/matte att "prata".

I samverkan med hunden
Roger Markström