SVCh Bigsize Länsman Sjöqvist "Tintin"

1999-04-17-2004-07-06
E: LP1 Rävtassens Dandy U: Kanadickens Bewitched N'bewildered
HD: C/D, ED: Ua
Ögon: Ua sept. 2000/ 2002
Höjd: 48 cm Vikt: 25 kg

Om Tintin

Vi hämtade Tintin när han var 8 veckor och det var kärlek vid första ögonkastet! Som valp älskade han att tugga på både händer och fötter vilket kanske inte alltid uppskattades av yngsta dottern..........Han var också bästa kompis med vår dvärgvädur "Sotis". Dom brukade roa sig med att leka "jage" ut och in i buskarna. Det roliga är att det var kaninen som bestämde.
Tintin var en väldigt lugn och säker hund med mycket självförtroende, lurig, smart och väldigt självständig! Han apporterade gärna vilt i vatten men var mindre intresserad på land. Han var däremot en riktigt duktig spårhund, ju svårare förhållanden desto mer intresserad och koncentrerad blev han. Han blev Svensk Viltspårchampion den 20/6 2001. Vad det gäller lydnaden så var han VÄLDIGT duktig men BARA om han själv hade lust.... Han har också genomfört Mental Unghundstest med godkänd skottprövning. Tyvärr hade han höftledsdysplasi men det var svårt att tro som han for runt. Vi valde att låta honom simma mycket, 2-5 ggr i veckan så att han ska hålla musklerna i trim utan för stor belastning på höfterna och han älskade verkligen att bada!!! Det spelar ingen roll om det är mitt i vintern, bara inte isen har lagt sig så simmar han året runt. Storm och höga vågor vad det mest roliga tyckte Tintin. Han var också den oskrivna ledaren bland våra hundar. Han har varit till väldigt stor hjälp vad det gäller uppfostran av de små. Att det rådde sådan harmoni mellan våra 3 hanar som ju alla ligger ganska nära i ålder berodde säkert på att hans förmåga att hålla styr på de andra. Han var med andra ord oumbärlig för oss alla och det var med oro vi mottog beskedet att han hade borrelia. Efter 2 penicillinkurer blev han frisk igen.
I mars 2003 märkte vi att Tintin inte mådde helt bra utan var tröttare och verkade att ha ont på kvällarna. Efter veterinärsbesök misstänktes artros i knäna och han sattes på ständig behandling med Remady och Glykosamin.
Som om inte det var nog så gick korsbandet av den 4 maj och det blev operation dagen efter. På röntgen konstaterade man också att det var kraftig artros på bägge knäna och att höger knäled var väldigt mycket förtjockad. Det blev många promenader när vi tränade honom på att börja stödja på det opererade benet igen.

Efter 3 månader avslutade vi rehabiliteringen och då var Tintin helt återställd.
2004-07-06 Fick vi ta det smärtsamma besluet att Tintin kämpat länge nog med sina artroser och dåliga höfter.
Han finns nu inte längre bland oss men kommer alltid att ha en stor plats i våra hjärtan. Älskad och saknad av oss alla.

Foton på Tintin

Regnbågsbron

Någonstans finns en bro mellan himlen och vår jord...
Just på vår sida om himlen finns en alldeles särskild plats, Regnbågens bro.

Då ett djur, som stått någon av oss särskilt nära i livet, till sist dör, börjar det sin vandring till Regnbågens Bro. Därbortom, väntar grönskande ängar och böljande kullar på våra älskade vänner, där de kan springa och leka tillsammans. Där finns gott om mat, vatten och solsken som håller våra vänner varma och nöjda. Alla de djur som varit sjuka eller gamla, återfår sin hälsa och styrka. De som varit skadade eller lemlästade, görs hela och starka igen, just sådana vi minns dem i våra drömmar om dagar i en tid som gått.
Våra djur är lyckliga och nöjda men, ändå fattas något, alla känner de saknaden efter någon särskilt utvald, någon de lämnat efter sig. De springer alla omkring och leker tills den dag kommer då en av dem hastigt stannar upp mitt i leken, för att skåda bort i fjärran... Hans blick är spänd och uppmärksam, iver och otålighet får hans kropp att skälva. Plötsligt störtar han iväg från gruppen, flyger över det gröna gräset så fort hans ben bär honom, allt snabbare och snabbare...

Du har blivit upptäckt, och när du och din speciella vän äntligen möts, kramar ni varandra länge, överlyckliga att återförenas, för att aldrig mer bli skilda åt igen. Ditt ansike blir vått med glädjekyssar; dina händer smeker igen det älskade huvudet, och du tittar åter igen in i ögonen på din tillitsfulla vän, som så länge varit borta från ditt liv, men aldrig frånvarande från ditt hjärta.

Tillsammans vandrar ni sedan över Regnbågens Bro...
för att aldrig mer skiljas åt.

Du var en "stor" hund Tintin, klok, säker, trygg och alltid lika rättvis med ett stort hjärta. En självklar ledare för de andra hundarna och du tvekade aldrig att axla din ledarroll. Du var min "nallebjörn" i både glädje och sorg. Saknaden efter dig är så otroligt stor, den gör så ont.......din matte